Idag ska jag på ett barnkalas hos en vän vars barn fyller år. Det ska bli trevligt att träffa alla för det var länge sen sist men samtidigt så tycker jag att det är extremt jobbigt att jag är den enda som själv inte har barn. Man kommer liksom inte in i deras mammagemenskap. Men jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna skaffa barn själv nu. Tiden är helt enkelt inte rätt för mig och jag vill nog vara närmare 30 än 20 när jag ploppar ut min första unge.
Jag har alltid en sådan ångest inför kalas, middagar eller när man är bortbjuden. Ofta har ju värden/värdinnan bullat upp med så mycket gott. Att bara ta lite är inget problem för mig. Saken är den att jag snarare inte vill ta något alls men vad sänder det ut för signaler? Jag gillar inte att äta saker som jag inte vet vad det är för något i. Jag vill ha kontroll över det jag äter. Varför är det så att när man ska ha fest eller fira något så måste man ha tårta, bullar, kakor eller en massa onyttig mat? Varför ens förknippa firande med en massa ätning?
Hur gör du när du blir bortbjuden och det ska ätas en massa?
Jag försöker bestämma mig INNAN jag går på kalas, vad jag ska äta och inte äta. Ofta brukar jag innan jag går på kalas också säga till värdinnan eller värden vad jag har för problem och att jag försöker ändra mitt liv och mina ätbeteenden. Ofta är folk mer förstående då!
SvaraRaderaMinizillen: jag bestämde mig också innan att det inte skulle bli tårta eller kakor. Har man den inställningen är det lättare att avstå. Har dock inte kommit så långt i mitt tänk att det finns i min värld att jag ska berätta om mitt problem för andra för att de ska ha en bättre förståelse för varför jag avstår vissa saker.
SvaraRadera