Folk som kommenterar mig

Senaste veckan har två killkompisar kommenterat mitt utseende. Har fått höra att jag verkligen har kämpat bra och att det gett bra resultat. Bägge två var väldigt imponerade av mina tappade kilon. Det är just sådana kommentarer jag gillar att höra.

Idag fick jag höra av en annan bekant en kommentar som jag inte riktigt gillar. "Du håller ju på att försvinna helt!". Jo visst har en stor del av mig försvunnit men jag är fortfarande överviktig och jag försvinner inte.

Sen avskyr jag när man springer på någon som man inte sett på ett tag och de frågar hur jag har tappat så mycket i vikt. När jag säger att jag äter regelbundet och tränar så nöjer sig de flesta inte med de svaret. De tror att det är något annat mirakel som ligger i grunden till det hela. Varför skulle inte motion och sunda matvanor göra susen?

Är det någon annan som får höra bra/dåliga kommentarer om sin viktminskning?

Nya jag

Numer när jag ser mig själv i helfigur tänker jag wow! Har aldrig haft höfter eller nyckelben som syns. Hela jag har varit inbakad i fett. När jag dessutom tänker på att jag snart har ett BMI som börjar på 2 och inte 4 som det faktiskt en gång har gjort känns det helt otroligt.

All slit, alla tårar och all motion har helt klart varit värt det. Jag lider fortfarande av fetma men inte av "kraftig fetma". Snart är jag bara överviktig. Numer är det kul att klä upp sig. Att slippa tänka på att allt fett ska döljas. Jag kan numer också handla mycket kläder på en vanlig klädavdelning och inte på "tjockisavdelningar".

Jag tror bestämt att jag om ett år kommer ha ett BMI som ligger närmare 25 än 30. Jag skulle vilja ha en vikt runt 70 kilo, varken mer eller mindre. Dels för att jag vet att jag aldrig kommer vara en skinnytjej och dels för att det är fint att fortfarande ha en kurvig kropp.

Många minor har man gått på. Pulverdieter, utesluta kolhydrater, undvika fett, svälta sig, tröstäta, hetsträna i perioder, hetsäta andra. Det gäller att finna en balans i livet med mat, träning och att då och då unna sig. Unnar man sig för ofta blir det inget speciellt tillfälle som man ser fram emot. Det ska vara något man längtar och ser fram emot.

Hoho?

Ni är några stycken som läser min blogg. Många skriver fina kommentarer som jag läser och svarar på så gott jag kan. Nu vill jag att ni ska tipsa mig om era bloggar eller om andra bra hälso/vikt/träningsbloggar som jag kan kika in. Jag behöver läsa en massa bloggar för att bli peppad.

Happy day

Det var väldigt nervöst inför invägningen idag. Kom dit och det första vi gjorde var att väga. Vågen stod och flimra lite fram och tillbaka men stannade till slut på 91,1 kilo. Alltså minus 1,4 kilo sen sist. Det betyder att min BMI ligger på 31,5 och att jag sakta men säkert börjar närma mig en vikt under 90 kilo samt BMI under 30. Känns otroligt bra och jag är så himla glad!

I morgon gäller det

I morgon är det återigen vägning och nu hoppas jag på ett minus. Spelar ingen roll om det är stort eller litet så länge det är ett minus. Har några timmar på förmiddagen fri innan jag ska till kliniken och då tänkte jag passa på att träna. Så håll nu tummarna för mig i morgon.

Svettigt

Inne i någon form av motionsflow. Blev iaf bra tränat igår med långpromenad på 9km och idag sprang/promenera jag lite mer än 4km. Sista tuffa veckan i skolan för min del, mycket att göra och det är därför jag bloggar så dåligt. Men i sommar ska jag blogga desto bättre.

Plus på vågen

Arg och ledsen. Var och vägde mig idag och vågen stod på 92,5, dvs upp 0,3 kilo sen sist. Det är ingen stor summa. Men ett plus är alltid ett plus och jag har bara mig själv att skylla. Nu är det verkligen nya tag som gäller. Har varit en stressig period i skolan med praktik. Har inte haft tid och ork att träna som jag ska. Ätandet går förhållandevis bra men jag behöver min träning för att få minus. Nästa invägning är torsdag nästa vecka.

Tvär

Nu är jag taggad igen. Dessvärre känner jag mig ganska nere. Skulle så gärna vilja ha någon att träna med. Någon som inte bangar efter 1-2 veckor. De jag brukade gå och simma med har inte ork/lust längre vilket gör att jag har skippat simning på jag vet inte hur många veckor eftersom det ändå tar mig mycket extratid att åka till/från simhallen.

Löpningen gick åt skogen, eller nja kanske var lite väl att ta i men jag blev sjuk i två olika omgångar med ett tätt mellanrum och har inte sprungit på två veckor. Nu ska jag ut och gå med en vän. Gå är både skönt och bra motion men jag känner att det inte är tillräckligt nog för mig. Vaknar jag lika tidigt i morgon som jag gjorde i morse så tänker jag ge mig ut och springa.

Just nu känner jag mig rätt ensam i allt som har med vikt/träning/äta rätt att göra. Får inte den feedbacken jag önskade via den här bloggen. Personerna runtomkring mig IRL är inte direkt stöttande heller. Just nu skulle jag vilja höra andra ord än att "det är bara att fortsätta kämpa".

Fy skäms på mig

Jag har massa saker att göra i skolan. Ätandet går bra men däremot har jag ätit massa onyttigt utöver det när jag varit hostig. Skäms så för det och det syns på vågen eftersom jag inte gått ner något. Kanske ska vara lycklig som inte gått upp men vetskapen att jag hade tappat flera kilon om jag låtit bli allt snask gör mig förbannad.

Fyra dagar ledigt nu liksom många andra. Ska utmana mig själv att ta en liten löparrunda minst två dagar och utöver det röra på mig ännu mera och låta bli en massa snask.

Hoppas att ni alla har det bra!