Fortfarande sjuk

Fortfarande krasslig. Trodde att jag var bättre i helgen men igår låg jag helt däckad. Ont i halsen och bihålorna. Ingen hit. Var och vägde mig idag och hade trots all stillasittande gått ner till 95,4. Nästa vecka hoppas jag att vara under 95 kilo. Det ska gå!

Det suger i sugtarmen

Man får sota för det man gjort. Ikväll är suget något helt enormt. Bara det att jag inte vet vad jag är sugen på. Men här festas det loss på frukt. Febern tycks äntligen vara borta och det känns skönt. I morgon ska jag äntligen stega på igen. Minst 10 000 steg ska det bli. Tror ni jag klarar det?

Onödigt av mig

SÅ.DÅLIGT.SAMVETE.

Dum som jag var köpte jag ikväll ostbågar. Åt kanske 100 gram. De första nävarna var goda. Sen började jag må illa och fick ont i magen. De andra 200 gramen som var kvar åkte i soporna och soppåsen gick jag och kastade. Dock har jag ingen ångest som jag brukar få när jag hetsätigt. Det här vill jag inte kalla för ett återfall av hetsätning eftersom de ostbågar som slank ner gjorde det under 45 minuter. (normalt kan jag trycka i mig en hel påse på 10-15 minuter)

Var det värt det? Nej. Jag har fortfarande ont i magen. Var jag egentligen så där sugen som jag brukade vara innan? Nej. Var jag arg/ledsen/glad/nedstämd och det var känslorna som tog över? Nej.

Lärdom av detta.
Ostbågar är inte så gott som jag mindes det.
Jag får ont/uppsväld mage.
Det är dyrt och ohälsosamt.
Jag kunde sluta äta trots att det var massa ostbågar kvar.

Unna sig?

Idag har jag inte ätit chips/popcorn/godis/snask/läsk eller dylikt på 12 dagar. Jag vet att det inte kommer vara så här för evigt. Känner att jag till helgen vill unna mig något gott men vet inte vad. Vill ju inte dra igång med en sockerchock nu när jag hållit upp så länge. Tips? Vad äter ni när ni unnar er något lite mer festligare och gott?

Arg och ledsen

Jag förstår inte hur mitt humör kan ta en sådan vändning som det har gjort nu. Jag bara gråter och gråter. Allt känns skit och jag vill bara skrika rakt ut. (Men avstår från det då jag har grannar som sover.)

Känner mig så himla ensam och att folk omkring mig inte förstår mig. Folk kan inte förstå hur jag dagligen får slita mig i håret istället för att gå och köpa något onyttigt att trycka i mig. Dom har heller ingen förståelse för att jag verkligen måste äta på mina utsatta tider för annars rubbas hela min balans och risken för hetsätning ökar.

En vän till mig som också är överviktig sa följande då hon fick reda på att jag fått diagnosen BED och vad det innebär och vad jag får för behandling.

"Då har väl alla en släng av hetsätning eftersom vi trycker i oss en massa mat och käkar fredagsmys i ofantliga mängder."

Blev så otroligt sårad för hon sa det med en sådan dryg ton och jag hade förväntat mig lite mer förståelse eller i alla fall en gnutta respekt. Ja det finns folk som tar en portion till då maten är god, det finns dom svullar järnet vid fredagsmyset. Sen finns det folk som jag som smälla i mig 300 gram chips på tio minuter, hoppa över frukosten för att man har ångest över chipsen och äta en tanig lunch för att när kvällen kommer igen ge vika åt ännu mera frosseri och hetsätning både när det kommer till mat och såväl snask.

Jag vet inte om jag ens i framtiden kommer kunna njuta av vanlig hederlig "svensson fredagsmys". Jag får dagligen kämpa för att äta mina måltider. Jag är en person som har dålig förbränning och att övervikt finns i släkten. Jag är en person som alltid kommer att få kämpa med det här och det känns så jävla orättvist.

En sommar som ickefet

Satt och räkna ut mitt aktuella BMI som är 33,1. Vid 86 kilo kommer jag ha ett BMI som ligger under 30, dvs jag är då inte längre fet utan "endast" överviktig. Det är lite mindre än 10 kilo dit, närmare bestämt 9,7 kilo. Det borde jag kunna klara av innan sommaren nu när jag får hjälp. Jag vill inte spendera ännu en sommar som fet.

(Jag har sänkt mitt BMI från 42,2 till 33,1.!!!!)

Bloglovin

Feber

Så himla typiskt. Jag känner mig både arg och ledsen. Nu när jag äntligen kommit igång med allt så blir jag sjuk. Har fått feber. Då kan man ju inte ge sig ut och stega på en massa. Blir så sjukt opepp när jag stöter på motgångar. Jag kommer inte nå veckans uppsatta mål pga det här. Får väl trösta mig med att det inte är jag som är lat utan att det är febern som hindrar mig.

Stegar

Har satt upp lite veckomål med min behandlare som jag ska kämpa för att uppnå. Ett av dem är att gå minst 10 000 steg varje dag och det ser jag inte som någon omöjlighet. Fick en jättefin stegräknare. Dessvärre fick jag den efter halva dagen samt att jag nu ikväll har fått feber. Så dagens steg blev bara 7192 stycken.

Stolt över mig själv

Idag var jag åter på kliniken. Fick träffa en dietist som tycket att jag var himla duktig på att äta rätt sorts mat. Med hjälp av vågen äter jag även rätt mängd. Av min behandlare fick jag mycket beröm. Mina ätkurvor såg bra ut efter bara en veckas ätande med våg. Jag fick också ta kort i underkläder som dom sparar som man får se efter ett tag när man fått lite resultat. Åt lunch tillsammans med andra som också går på behandling.

Känner mig stärkt efter alla positiva kommentarer och allt pepp. Hädanefter kommer jag föra in min vikt efter att jag vägt mig på vågen på kliniken. Den vågen är mer tillförlitlig. Kan tillägga att där väger jag mig med kläder på samt ofta efter att jag ätit lunch. Innan har jag alltid vägt mig hemma, direkt på morgonen innan frukost och ofta efter att jag gjort nummer två.

Veckans vikt blev enligt vågen på kliniken 95,7 kilo.

Om min behandling

Jag får hjälp på mandoleankliniken på Novum vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Vid första besöket fick jag samtala med en behandlare, proväta med mandoleanen och fylla i massa buntar med papper för att de skulle se om det verkligen är en ätstörning jag har samt hur jag mår psykiskt. Det kändes bra och jag blev bemött mycket professionellt.

Vid andra besöket fick jag reda på att jag har bed och att jag inte mår bra psykiskt pga att jag inte har kontroll över min ätning och att jag inte trivs med min kropp. Till följd på detta har jag mycket ångest och oro. Jag fick en personlig behandlare och fick träffa en läkare som undersökte mig. Lyssnade på hjärta och lungor samt kände på min mage. Eftersom varje människa är unik fick jag en personlig behandlingsplan. Jag ska måltider på fasta tider, äta en viss mängd mat (vägs upp på vågen) och satte upp kortsiktiga samt långsikta mål.

Nu i början ska jag gå till Mando ca 1 gång i veckan. Med tiden då allt förhoppningsvis går bättre ska besöken glesas ut. Varje besök på kliniken avslutas med att man vägs. Lunch och middag äter jag med mandoleanen som säger till ifall jag äter för snabbt/långsamt. Jag ska få träffa en dietist och få råd samt lägga upp matscheman. Läkaren ska ta prover på mig. Min personliga behandlare ska coacha mig och komma med bra råd.

Om ett år är det meningen att jag ska kunna äta normalt och att jag ska ha tappat kilon. Om det är så får jag gå kvar i ett uppföljningsprogram under fem år.

Hoppas ni fått en inblick i hur det hela går till. Är det något mer som ni undrar så fråga gärna.

216 timmar

Idag har jag varit nio dagar utan snask eller onyttigheter. (Jag tänker positivt och bortser från de tio salta pinnarna jag åt i lördags då jag var bortbjuden). De första 3-4 dagarna var värst. Jag både grät och mådde dåligt över att inte ha något gott att äta på. Det är verkligen som att bli avgiftad. Eller avgiftningen pågår nog fortfarande.

Idag var det dock nära flera gånger att jag tänkte ge mig ut för att köpa lite chips eller i alla fall några bitar lösviktsgodis. Har nog tänkt tanken över 100 gånger de senaste timmarna. Förstår inte att något så oviktigt som överflödiga kalorier kan styra mitt liv så pass mycket som det gör.

Till alla kämpar

Vill först bara tacka för alla fina kommentarer som jag får, ni är alla underbara! Försöker svara så fort jag hinner men jag har inte så mycket tid över till att blogga. Mina nya rutiner tar mycket tid och det är ganska mycket i skola just nu men jag kämpar på.

Hoppas att ni alla mår bra!
Kram Viktory!

Ångest

Det är kämpigt. Det känns som att jag inte gör annat än att äta. Frukost, mellis, lunch, mellis, middag och om jag är hungrig litet kvällsmellis. Det ger mig lite smått panik för jag är livrädd att jag ska gå upp i vikt för att jag äter så mycket.

Samtidigt så vet jag att det inte är så. Jag väger mig minst en gång om dagen. (Jag får väga mig hur mycket jag vill enligt min behandlare, detta för att jag ska se att när jag äter bra så går det ner och när jag hetsätit eller slarvat med maten så går det upp). Vågen går bara neråt nu vilket är superkul. Men fortfarande har jag en skev uppfattning om det hela.

Aktuell vikt idag: 95,3 kg

Jag har fått en diagnos

Igår fick jag resultaten från de tester jag fick göra i måndags. Jag var ett "solklart" fall av BED - Binge eating disorder (hetsätning). Det känns skönt att äntligen ha det bekräftat. Iom diagnosen får jag fortsätta min behandling. Det känns otroligt skönt.

Vet inte vad mer jag ska berätta om det hela. Vad vill ni veta? Har ni några frågor? Det är bara att fråga på så svarar jag.

Dags för lunch

Nu är det dags för lunch. Äter alla lagade mål (lunch och middag) med vågen. Det känns ganska konstigt att sitta med en våg kopplad till en dator när man äter. Just nu äter jag alltid ensam för jag tycker det är så otroligt jobbigt. Skulle aldrig få för mig att äta med vågen i skolan. Jag skäms alldeles för mycket för att klara av det.

Halvvägs

Stor dag för mig idag. Hade veckans invägning och nu har jag äntligen passerat minus 25 kilo. Det känns helt otroligt. För att jag ska ha ett normalt bmi ska min vikt ligga mellan 55-72 kilo. Jag har en ganska kraftig benstomme så jag tror aldrig att jag kommer hamna under 65 kilo. Nu har jag också bara 24,6 kilo ner till att bli klassas som "normalviktig". Jag har kommit mer än halvvägs i min viktresa. Heja mig!

Första mötet med Mandoleankliniken

Det gick bra igår. Fick ett bra bemötande. Fick först samtala med en behandlare och sedan äta lunch med hjälp av en våg. Sedan fylla i säkert 100 papper om mitt ätbeteende och bakgrund. Nu äter jag med en våg som är kopplad till en liten dator. Ungefär varannan minut ska jag uppskatta min mättnad.

För mer info kika här.

Dagen d

Sjukt nervös nu. Sitter och skakar av nervositet. Men det kommer nog gå bra. Jag skriver mer ikväll när jag kommer hem från utredningen.

Dan före dan

I morgon ska jag på ett första besök på en klinik som förhoppningsvis ska hjälpa mig med mitt ätbeteende. Jag är så sjukt nervös nu så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag skäms så mycket över att jag är den jag är. Att jag inte kan kontrollera mig själv. Det ska ju en normal vuxen människa kunna göra. Jag är nervös för jag måste öppna mig och vara ärlig inför människorna jag ska möta i morgon så de ska få en sådan rätt bild om mig som möjligt. Försöker hela tiden intala mig själv att det här är inget konstigt. Dagligen möter de personer med ätstörningar. Det är inget konstigt och det är vanligare än vad man tror. Men varför skäms jag så himla mycket för?

Plötsligt händer det

Igår fick jag äntligen kontakt med vården. Sökte hjälp i höstas för mitt ätbeteende och igår ringde en tanta. På måndag ska jag på besök och få göra en utredning och se ifall jag kan få en diagnos. Känns otroligt skönt samtidigt som jag är så fruktansvärt nervös och rädd.

Svar januari månads undersökning

Har du som nyårslöfte att gå ner i vikt?

Stapel 1 = ja (75%)
Stapel 2 = nej (25%)

Nu finns det också en ny fråga att svara på. Du hittar den till höger.

Award

Jag har fått en award från minizillen.

1. Kopiera awarden på sin blogg.
2. Länka till personen som gett dig awarden.
3. Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
4. Välj ut 7 andra bloggar du vill ge awarden till.
5. Länka till deras bloggar & kommentera hos dem att de har en Award att hämta.


Sju intressanta fakta om mig

- Jag har ett grymt bra sifferminne och lär mig telefonnummer hur lätt som helst.
- När jag gick i låg/mellanstadiet hade jag någon form av tvång att räkna bokstäver i meningar jag läste eller som folk sa.
- Jag är en hejare på att simma.
- Jag är laktosintolerant och känner mig lite orättvist behandlad när 1 liter laktosfri mjölk är dubbelt så dyr som vanlig mjölk.
- Föredrar en lugn hemmakväll istället för en röjig utekväll.
- Har telefonskräck (att ringa samtal till folk jag inte känner) men det har blivit mycket bättre.
- Min värsta frestelse är inte choklad eller godis utan allt som är salt såsom chips, popcorn, salta nötter osv.

De flesta har redan fått awardet men jag tror att Josefin inte har fått den. Sen ger jag till övriga som känner sig manade.