15 februari 2010

Om min behandling

Jag får hjälp på mandoleankliniken på Novum vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Vid första besöket fick jag samtala med en behandlare, proväta med mandoleanen och fylla i massa buntar med papper för att de skulle se om det verkligen är en ätstörning jag har samt hur jag mår psykiskt. Det kändes bra och jag blev bemött mycket professionellt.

Vid andra besöket fick jag reda på att jag har bed och att jag inte mår bra psykiskt pga att jag inte har kontroll över min ätning och att jag inte trivs med min kropp. Till följd på detta har jag mycket ångest och oro. Jag fick en personlig behandlare och fick träffa en läkare som undersökte mig. Lyssnade på hjärta och lungor samt kände på min mage. Eftersom varje människa är unik fick jag en personlig behandlingsplan. Jag ska måltider på fasta tider, äta en viss mängd mat (vägs upp på vågen) och satte upp kortsiktiga samt långsikta mål.

Nu i början ska jag gå till Mando ca 1 gång i veckan. Med tiden då allt förhoppningsvis går bättre ska besöken glesas ut. Varje besök på kliniken avslutas med att man vägs. Lunch och middag äter jag med mandoleanen som säger till ifall jag äter för snabbt/långsamt. Jag ska få träffa en dietist och få råd samt lägga upp matscheman. Läkaren ska ta prover på mig. Min personliga behandlare ska coacha mig och komma med bra råd.

Om ett år är det meningen att jag ska kunna äta normalt och att jag ska ha tappat kilon. Om det är så får jag gå kvar i ett uppföljningsprogram under fem år.

Hoppas ni fått en inblick i hur det hela går till. Är det något mer som ni undrar så fråga gärna.

3 kommentarer:

  1. börja med små steg. jag har alltid varit den som efter fem minuter har gett upp för att min kropp inte har orkat bära mig fram =) men se löpträningen som något roligt och kör kanske varannan minut löpning!

    SvaraRadera
  2. Va roligt att de tar dig på allvar. Det kan jag inte påstå att min läkar/sköterske-kontakt har gjort. Jag känner mig väldigt besviken..vilket ledde till att jag förra veckan bara motionerade en gång..och tröståt för första gången i år..som tur var, så var sambon hemma och kunde "påminna" mig om vad jag höll på med så det blev ingen hetsätningsperiod..men det var så nära..nu har jag rejäl ångest och känner mig bara deppig..

    SvaraRadera
  3. therese: Ska försöka komma igång när snön är borta!

    Minizillen: om dom inte ger dig den hjälper du behöver borde du söka hjälp någon annan stanns

    SvaraRadera