18 februari 2010

Arg och ledsen

Jag förstår inte hur mitt humör kan ta en sådan vändning som det har gjort nu. Jag bara gråter och gråter. Allt känns skit och jag vill bara skrika rakt ut. (Men avstår från det då jag har grannar som sover.)

Känner mig så himla ensam och att folk omkring mig inte förstår mig. Folk kan inte förstå hur jag dagligen får slita mig i håret istället för att gå och köpa något onyttigt att trycka i mig. Dom har heller ingen förståelse för att jag verkligen måste äta på mina utsatta tider för annars rubbas hela min balans och risken för hetsätning ökar.

En vän till mig som också är överviktig sa följande då hon fick reda på att jag fått diagnosen BED och vad det innebär och vad jag får för behandling.

"Då har väl alla en släng av hetsätning eftersom vi trycker i oss en massa mat och käkar fredagsmys i ofantliga mängder."

Blev så otroligt sårad för hon sa det med en sådan dryg ton och jag hade förväntat mig lite mer förståelse eller i alla fall en gnutta respekt. Ja det finns folk som tar en portion till då maten är god, det finns dom svullar järnet vid fredagsmyset. Sen finns det folk som jag som smälla i mig 300 gram chips på tio minuter, hoppa över frukosten för att man har ångest över chipsen och äta en tanig lunch för att när kvällen kommer igen ge vika åt ännu mera frosseri och hetsätning både när det kommer till mat och såväl snask.

Jag vet inte om jag ens i framtiden kommer kunna njuta av vanlig hederlig "svensson fredagsmys". Jag får dagligen kämpa för att äta mina måltider. Jag är en person som har dålig förbränning och att övervikt finns i släkten. Jag är en person som alltid kommer att få kämpa med det här och det känns så jävla orättvist.

7 kommentarer:

  1. Hej. Förstår att du har det jobbigt. Eller det kan jag ju inte göra fullt ut iom att jag inte lider av det du har. Men att ha "vänner" som inte förstår. Även om i mitt fall det har gällt andra saker. Det är så lätt att säga att man inte ska bry sig, men det går inte.
    Har inga råd eller bra tips och knep till dig. Bara en varm kram...

    SvaraRadera
  2. hm..jag förstår vad du menar. Jag tror det är delvis därför som jag inte sökt hjälp och fått en diagnos, för att jag skäms så..och för att jag tror att folk ska säga så som din vän sa. När jag berättade för min mamma så sa hon samma sak..det är så märkligt att folk inte kan förstå, bara för att det handlar om mat och inte alkohol eller narkotika..jag tror på dig!! Jag MÅSTE äta var tredje timme varje dag, annars får jag panik å är rädd att få en hetsätningsperiod..och det är så min kropp fungerar, vi får väl bara acceptera det helt enkelt..
    Jag hejjar på dig!! Vi ska klara det! Å du har alla förutsätningar i världen, du får stöttning av sjukvården! Du kommer klara det!!!*pepp i massor*

    SvaraRadera
  3. Stina: tack för dina ord!

    Minizillen: jag har kommit över lite av skämsstadiet. Men det gör inte det hela bättre när folk omkring en inte tar ens diagnos på allvar. Som min behandlare säger är min ätstörning minst lika allvarlig som anorexi/bulimi, bara det att folk inte har någon kunskap om BED ännu.

    SvaraRadera
  4. Jag har också ätstörningar, bantning mestadels men hetsäter 1-2 ggr i månaden. Min åsikt är att människor har väldigt lite förståelse för detta, de fattar inte hur koplext ett ätstörninsbeetende är eller vilka starka krafter som styr en. Din "vän" verkar vara en av dem. Hur som helst blev jag glad när jag läste att du har fått hjälp och jag tycker att du verkar va en riktig fighter. heja heja!! Ett tips på något som är sött och gott är färska dadar, det rekomenderar jag varmt, hyfsat nyttigt också :)

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Förstår din frustration! Eller försöker förstå iaf :) Det där med vänner som tycker att de har precis samma problem som en själv känner jag till i alla fall, och att det inte känns som om någon förstår en... När jag berättade för en kompis att jag hade ätstörningar (en "lättare" form av bulimi) sa hon att hon också hade det i så fall, trots att hennes hetsätning består av en plopp medan min bestod av två kilo godis. Hon sätter inte fingrarna i halsen efter, vilket jag gjorde - ändå tyckte hon att om jag hade ätstörningar så hade hon också det... Ingen förståelse, ingenting.

    Det är jättebra och starkt att du verkligen kämpar för att stå emot! Jag är väldigt imponerad av dig och är säker på att du kommer lyckas ta dig ur det!!! :) Kram

    SvaraRadera
  6. Anonym: tack för dina ord, det värmer. Hoppas att du också får hjälp med dina ätstörningar. Dadlar måste jag testa.

    Jenny: man kan aldrig jämföra sig med någon annan. Så fel av din kompis. Det där med ploppexemplet känner jag igen. Det var väl typ liknande som min kompis menade på. Eller alltså att hon tyckte att vi hade ett jämnlikt problem fast hennes beteende då symboliseras av ploppen och mitt av dina 2 kg godis.

    SvaraRadera
  7. Dadlar är underbart gott som godis. :)

    Det där med vännen....jag tror att en del människor bara inte vill förstå...det blir väl jobbigt för dom då...eller nåt.

    SvaraRadera