30 mars 2010
Möte med landstingsrådet
I morse var jag på frukostmöte där Filippa Reinfeldt närvarade. Var grymt nervös när jag satt och väntade utanför. Sen kom Filippa och gick förbi och hon tittade mig djupt in i ögonen och sa hej. Då släppte all nervositet. Meningen var att min behandlare skulle ställa frågor till mig som jag skulle besvara. Hur mitt liv såg ut innan jag fick behandling, hur det såg ut nu och vad det hela betyder för mig. Det hela slutade med att Filippa själv ställde frågor till mig. När vi var klara och jag skulle gå ut reste hon sig upp och jag tänkte att nu skulle det minsann skakas hand. Sträckte fram min hand och skaka hand och sen fick jag även en kram.
Jag hoppas att hon har fått en inblick i det hela och att hon förstår att ätstörningar är något som landstinget bör satsa mer pengar på. Själv känner jag mig väldigt stolt som har berättat om min innersta hemlighet för en sådan betydelsefull person.
Jag hoppas att hon har fått en inblick i det hela och att hon förstår att ätstörningar är något som landstinget bör satsa mer pengar på. Själv känner jag mig väldigt stolt som har berättat om min innersta hemlighet för en sådan betydelsefull person.
25 mars 2010
Nya bilder
Nu har det gått fem kilo sen jag tog bilder på mig själv sen sist. Titta högst upp och under fliken bilder så finner ni dem. Är det någon skillnad?
minus 30 kilo
Jag greja det! Minus 0.9 kilo den här veckan och då alltså totalt minus 30 kilo! Helt otroligt. Det är ju sådana summor man ser de på biggest loser gå ner. Helt otroligt! Jag är helt paff! Nästa delmål blir nu att komma under 90-strecket och det är bara 3 kilo dit så det kommer nog att gå bra.
Dessutom blev jag utvald till en sak nästa vecka. Filippa Reinfeldt ska besöka kliniken och jag ska få träffa henne och prata om min behandling, om hur mitt liv var innan och hur det är nu. Ska bli superkul.
Dessutom blev jag utvald till en sak nästa vecka. Filippa Reinfeldt ska besöka kliniken och jag ska få träffa henne och prata om min behandling, om hur mitt liv var innan och hur det är nu. Ska bli superkul.
22 mars 2010
Körigt
Hej alla fina människor!
Det här blir en maffig vecka. Mycket i skolan som ska hinnas med och jag vet redan nu att min träning kommer bli lidande. Dock kommer jag att kämpa på och se till att jag kommer upp i mina 10 000 steg om dagen. Nej åter till pluggandet nu.
Det här blir en maffig vecka. Mycket i skolan som ska hinnas med och jag vet redan nu att min träning kommer bli lidande. Dock kommer jag att kämpa på och se till att jag kommer upp i mina 10 000 steg om dagen. Nej åter till pluggandet nu.
21 mars 2010
20 mars 2010
Även den bästa gör fel
Har precis insett att jag lite här och där på bloggen skrivit att min maxvikt varit 122 kilo när det faktiskt var 123. (Kan ha varit mer men jag utgår från det högsta jag någonsin fått på en våg.) Och med min aktuella vikt på 93,9 kilo har jag totalt gått ner 29,1 kilo. Tänk om jag vid nästa veckas vägning spränger 30 kilos gränsen?
Ljusglimtar
Lycka är att ha en pojkvän som trots allt försöker förstå och som lyssnar och stöttar.
Men den största lyckan just nu var att jag utan problem eller större fight fick på mig en klänning i storlek 44. Det satt riktigt fint och tom brösten fick gott om utrymme. Det brukar annars vara ett stort problem att det sitter bra förutom vid brösten där det liksom väller ut. Faktum är att jag inte alls kollade på kläder på Generous, XLNT eller Bib. Jag har helt enkelt blivit så pass slim att jag nu kan handla kläder på de vanliga avdelningarna. Det trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna göra.
Men den största lyckan just nu var att jag utan problem eller större fight fick på mig en klänning i storlek 44. Det satt riktigt fint och tom brösten fick gott om utrymme. Det brukar annars vara ett stort problem att det sitter bra förutom vid brösten där det liksom väller ut. Faktum är att jag inte alls kollade på kläder på Generous, XLNT eller Bib. Jag har helt enkelt blivit så pass slim att jag nu kan handla kläder på de vanliga avdelningarna. Det trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna göra.
Release me
Jag tog mig en promenad igår. Kom upp i över 11 000 steg. Men det kändes inte ett dugg efteråt. Just nu känns inget muntert. Jag är verkligen inne i en svacka. (Psykiskt och inte fysiskt) men jag tänker inte trösta mig genom hetsätning för det är ingen tröst utan framkallar bara mer ångest.
Ska jag vara helt ärlig så känner jag mig så otroligt ensam. De personer som finns runtomkring mig irl förstår inte min diagnos (eftersom min hetsätning alltid har skett i ensamhet för det är otroligt skambelagt).
Det är också otroligt svårt för mig att umgås med folk. Jag kan inte äta en måltid utan att jag sticker ut som annorlunda (för att jag äter med vågen). Jag kan inte ta en fika med folk utan att det ifrågasätts varför jag inte tar något till mitt kaffe. Just nu så känns det som att mitt regelbundna ätande styr hela mitt liv och jag får inte slarva med det eftersom chansen för överätning då ökar markant.
Ska jag vara helt ärlig så känner jag mig så otroligt ensam. De personer som finns runtomkring mig irl förstår inte min diagnos (eftersom min hetsätning alltid har skett i ensamhet för det är otroligt skambelagt).
Det är också otroligt svårt för mig att umgås med folk. Jag kan inte äta en måltid utan att jag sticker ut som annorlunda (för att jag äter med vågen). Jag kan inte ta en fika med folk utan att det ifrågasätts varför jag inte tar något till mitt kaffe. Just nu så känns det som att mitt regelbundna ätande styr hela mitt liv och jag får inte slarva med det eftersom chansen för överätning då ökar markant.
19 mars 2010
opepp
Så trött, så less på det mesta och solen har inte visat sig på jättemånga dagar nu. Det gör mig deprimerad. Solen kom fram, jag längtar efter dig!
Trots det måste jag masa mig ut på en promenad så jag kommer upp i mina 10 000 steg idag. Omotiverad som få. Helst vill jag bara lägga mig i sängen, äta något onyttigt och dra täcket över huvudet. BLÄ!
Trots det måste jag masa mig ut på en promenad så jag kommer upp i mina 10 000 steg idag. Omotiverad som få. Helst vill jag bara lägga mig i sängen, äta något onyttigt och dra täcket över huvudet. BLÄ!
18 mars 2010
16 mars 2010
Normalt/sjukligt
Minizillen önskade ett inlägg om hur jag "upptäckte" och blev "medveten" om att du hetsåt och att det var ett sjukligt beteende kring mat och inte bara "normalt" beteende. Så här kommer det.
Jag har nog aldrig tyckt att mitt ätbeteende varit normalt. Rådande till de normer om hur och vad man ska äta för att vara "normal" så har jag väl bara sett mig själv som en person med dålig karaktär, en som inte kan hålla sig ifrån snask, som småäter och som rör på sig alldeles för lite.
Det jag däremot kom underfund med tillslut var att jag behöver professionell hjälp att ta mig ur mitt hetsätande. Jag hade då inte svart på vitt att det var en ätstörning jag hade och jag kände också att folk runtomkring mig antagligen inte skulle se mig som "en fet och lat person" om jag fick en diagnos. Ju mer jag läste på om BED så ringde allt fler klockor i mitt huvud. Allt stämmer ju in på mig på pricken.
Jag minns också hur skönt det kändes när jag insåg att jag inte är den enda i världen som har BED. Att det finns fler än jag som varit så besatt av ätande att det styrt hela ens liv. Det var en stor lättnad.
I och med diagnosen och att jag får fortsätta behandling för min ätstörning så har jag blivit så otroligt peppad. Visst var jag peppad innan med. Jag hade ju trots allt gått ner ca 25 kilo under ett år på egen hand. Men jag var även medveten om att om jag inte får hjälp med att förändra mitt ätbeteende så kommer jag åter falla tillbaka till gamla mönster. Det är helt klart en livsstilsändring.
Idag taggar jag mig själv att gå längre. Jag har börjat simma igen och ska försöka simma minst tre pass i veckan. Jag orkar mer både vad gäller kondition men även med skolan och allt plugg. Jag är gladare, jag känner mig vackrare. Dessutom fick jag höra av en klasskompis idag att jag för henne är en stor inspirationskälla. Det var jag (fetknoppen!) som genom min viktnedgång och träning fick henne att börja motionera och nu har hon tränat i snart tre månader. Vilken känsla det ger!
Jag har nog aldrig tyckt att mitt ätbeteende varit normalt. Rådande till de normer om hur och vad man ska äta för att vara "normal" så har jag väl bara sett mig själv som en person med dålig karaktär, en som inte kan hålla sig ifrån snask, som småäter och som rör på sig alldeles för lite.
Det jag däremot kom underfund med tillslut var att jag behöver professionell hjälp att ta mig ur mitt hetsätande. Jag hade då inte svart på vitt att det var en ätstörning jag hade och jag kände också att folk runtomkring mig antagligen inte skulle se mig som "en fet och lat person" om jag fick en diagnos. Ju mer jag läste på om BED så ringde allt fler klockor i mitt huvud. Allt stämmer ju in på mig på pricken.
Jag minns också hur skönt det kändes när jag insåg att jag inte är den enda i världen som har BED. Att det finns fler än jag som varit så besatt av ätande att det styrt hela ens liv. Det var en stor lättnad.
I och med diagnosen och att jag får fortsätta behandling för min ätstörning så har jag blivit så otroligt peppad. Visst var jag peppad innan med. Jag hade ju trots allt gått ner ca 25 kilo under ett år på egen hand. Men jag var även medveten om att om jag inte får hjälp med att förändra mitt ätbeteende så kommer jag åter falla tillbaka till gamla mönster. Det är helt klart en livsstilsändring.
Idag taggar jag mig själv att gå längre. Jag har börjat simma igen och ska försöka simma minst tre pass i veckan. Jag orkar mer både vad gäller kondition men även med skolan och allt plugg. Jag är gladare, jag känner mig vackrare. Dessutom fick jag höra av en klasskompis idag att jag för henne är en stor inspirationskälla. Det var jag (fetknoppen!) som genom min viktnedgång och träning fick henne att börja motionera och nu har hon tränat i snart tre månader. Vilken känsla det ger!
15 mars 2010
Det rullar på
Jaha kära vänner. Dagarna går fort. Förra veckan skrapade jag ihop 190 minuters träning. Har däremot inte alls ätit så värst bra. Lite tilltugg till schlagern i lördags och några glas vin. Lite ostbågar idag. Känns bra att jag får dåligt samvete iaf.
Snart hoppas jag på att ta nya helkroppsbilder, bara 1,8 kilo kvar sen de jag tog sist. Det var visserligen i december men hela januari mådde jag väldigt dåligt psykiskt och det var i februari som jag fick min ätstörningsdiagnos som radikalt förändrade mitt liv så det har gått väldigt trögt men nu hoppas jag att det ska lossna.
Jag känner att jag inte riktigt vet vad jag ska blogga om. Vad saknar ni i min blogg? Vad vill ni läsa med om? Är det något ni undra över?
Snart hoppas jag på att ta nya helkroppsbilder, bara 1,8 kilo kvar sen de jag tog sist. Det var visserligen i december men hela januari mådde jag väldigt dåligt psykiskt och det var i februari som jag fick min ätstörningsdiagnos som radikalt förändrade mitt liv så det har gått väldigt trögt men nu hoppas jag att det ska lossna.
Jag känner att jag inte riktigt vet vad jag ska blogga om. Vad saknar ni i min blogg? Vad vill ni läsa med om? Är det något ni undra över?
11 mars 2010
0,7
Äntligen blev det ett litet större resultat på vågen. Minus 0,7 kilo och nu är jag under 95 kilo! Känns så otroligt JÄVLA bra! (om man nu får använda svordomar i sin blogg). Blir så taggad när man ser resultat på vågen. Ska ge mig ut på en promenad i solen.
09 mars 2010
Lite granna upprörd
Har kikat runt på lite bloggar vars ägare kämpar med att gå ner i vikt. Näst intill alla har enligt mig en hälsosam syn på mat och ätande. Men så finns det bloggar som gör mig näst intill upprörd.
Det är bloggar där folk har börjat sitt nya hälsosamma liv. Till frukost dricker de en kopp te och äter 1-2 knäckebröd utan smör med två små gurkskivor på. Till lunch äts det en sallad bestående av gurka, tomat och några salladsblad och har man tur lite fetaost. Middag är det lite grönsaker uppskuren (ofta förekommande som tidigare nämnt är gurka, tomat och sallad) serverat med en pyttig liten köttbit.
Ja de här människorna går ner i vikt för att de svälter sig själva. Jag har själv trott att jag äter nyttigt när jag ätit liknande mat. Men faktum är att man inte orkar ett skit, man blir grinig, får huvudvärk och man mår piss och det enda man fokuserar på är mat och ätande. Man blir besatt i några dagar. Sedan går det inte längre och då faller man tillbaka i gamla vanor. (och gör man inte det har man nog antagligen något som liknar anorexi).
Äter man enligt tallriksmodellen och rör på sig mer än vad man stoppar i sig så går man automatiskt ner i vikt. Självklart kan man äta en sallad till lunch men det räcker inte med lilla gurkbiten, en halv tomat och några salladsblad. Kom igen tjejer och sluta upp med det där och satsa på en livsstil som håller livet ut. För lika fort som ni gått ner de där kilona går ni upp dem igen när ni börjar äta annan mat.
Det är bloggar där folk har börjat sitt nya hälsosamma liv. Till frukost dricker de en kopp te och äter 1-2 knäckebröd utan smör med två små gurkskivor på. Till lunch äts det en sallad bestående av gurka, tomat och några salladsblad och har man tur lite fetaost. Middag är det lite grönsaker uppskuren (ofta förekommande som tidigare nämnt är gurka, tomat och sallad) serverat med en pyttig liten köttbit.
Ja de här människorna går ner i vikt för att de svälter sig själva. Jag har själv trott att jag äter nyttigt när jag ätit liknande mat. Men faktum är att man inte orkar ett skit, man blir grinig, får huvudvärk och man mår piss och det enda man fokuserar på är mat och ätande. Man blir besatt i några dagar. Sedan går det inte längre och då faller man tillbaka i gamla vanor. (och gör man inte det har man nog antagligen något som liknar anorexi).
Äter man enligt tallriksmodellen och rör på sig mer än vad man stoppar i sig så går man automatiskt ner i vikt. Självklart kan man äta en sallad till lunch men det räcker inte med lilla gurkbiten, en halv tomat och några salladsblad. Kom igen tjejer och sluta upp med det där och satsa på en livsstil som håller livet ut. För lika fort som ni gått ner de där kilona går ni upp dem igen när ni börjar äta annan mat.
Hej och hå
Hej alla underbara människor där ute!
Så härligt nu när solen värmer och snön smälter. Nu kan man nästan traska promenader utan att halvt slå ihjäl sig. Så härligt att jag nu verkligen har fått in bra matrutiner. Inget konstigt alls att äta frukost vilket jag bara för någon månad sen inte alls gjorde. Nuförtiden har jag alltid en frukt med mig vart jag än ska. Det kan hända att dagen som man planerat inte alls blir som man hade tänkt sig, eller att man blir lite småsugen. Då är det verkligen perfekt med en frukt.
Träningen går också bra. Nu har jag börjat simma som bara den. Simma igår, simma idag och ska antagligen simma i morgon med om jag hinner med. Stegräknaren har jag på mig varje dag och de senaste dagarna har jag traskat mellan 11-13 tusen steg. Känns verkligen kanon. Tror det är vårkänslorna i mig som spirar.
Hur mår ni? Hur går det för er?
Så härligt nu när solen värmer och snön smälter. Nu kan man nästan traska promenader utan att halvt slå ihjäl sig. Så härligt att jag nu verkligen har fått in bra matrutiner. Inget konstigt alls att äta frukost vilket jag bara för någon månad sen inte alls gjorde. Nuförtiden har jag alltid en frukt med mig vart jag än ska. Det kan hända att dagen som man planerat inte alls blir som man hade tänkt sig, eller att man blir lite småsugen. Då är det verkligen perfekt med en frukt.
Träningen går också bra. Nu har jag börjat simma som bara den. Simma igår, simma idag och ska antagligen simma i morgon med om jag hinner med. Stegräknaren har jag på mig varje dag och de senaste dagarna har jag traskat mellan 11-13 tusen steg. Känns verkligen kanon. Tror det är vårkänslorna i mig som spirar.
Hur mår ni? Hur går det för er?
07 mars 2010
Spärra in övervikta?
Lite av en gammal nyhet nu men någon kanske har missat det här. Helt sjukt om du frågar mig.
”Under behandlingsperioden som beräknas pågå i cirka två månader kommer de medverkande att vara intagna på ett fängelse, och först när de gjort sig av med sina mentala blockeringar, sitt felbeteende och eventuella övervikt släpps de fria för att återvända till hemmet.”
Jag har tänkt mig att det är personer som är ungefär i biggest loser viktklassen och därför hajar jag inte hur de ska kunna bli av med sin övervikt på TVÅ månader. Blir bara irriterad och upprörd. Någon måtta måste det väl vara. Program som biggest loser tycker jag är ok men att förnedra överviktiga genom att spärra in dem är helt sjukt.
Sunny
Dålig uppdatering, jag vet. Men jag har haft full rulle hela helgen. Umgåtts med vänner, druckit rosé, varit på bio och haft det bra. Nu ska jag ge mig ut på en promenad. Solen skiner och då kan man inte sitta inne!
04 mars 2010
Minus trots sjukdom
Var på kliniken idag och jag blir så peppad efter varje besök. Vågen visade minus 0,3 kilo. Helt ok med tanke på att jag varit sjuk hela förra veckan.
Min behandlare är så förstående, snäll och stöttande. Har jag frågor kommer hon med bra svar. Tillsammans hittar vi lösningar som passar mig. Nästa mål är att vara under 95 kilo (vilket jag är helt övertygad om att jag kommer vara) och sedan komma under 90 kilo. Mitt tredje delmål är att ha ett BMI under 30 vilket jag har om exakt minus 9 kilo. Heja mig!
Min behandlare är så förstående, snäll och stöttande. Har jag frågor kommer hon med bra svar. Tillsammans hittar vi lösningar som passar mig. Nästa mål är att vara under 95 kilo (vilket jag är helt övertygad om att jag kommer vara) och sedan komma under 90 kilo. Mitt tredje delmål är att ha ett BMI under 30 vilket jag har om exakt minus 9 kilo. Heja mig!
01 mars 2010
Hetsätarn simmar igen
Nu är jag igång med simningen igen och det känns så bra. Nu ska det börja rasa igen på vågen hoppas jag. Det allra skönaste efter ett simpass är att ta en lång varm dusch och sedan basta. Ah! Underbart med lite vardagslyx mitt i snöblasket.
Godis? Nej tack
Jag drog på mig en bihåleinflammation men nu är jag på g igen. Ätandet går bra. Skulle unna mig lite lösviktsgodis i fredags. Det var inte mycket som jag köpte, kanske ett hekto. Efter bara några bitar kom illamåendet. Jag tryckte dessutom inte i mig godiset som jag tidigare gjort. En stund senare blev jag ännu mera illamående, kallsvettades och fick yrsel.
Det var så läskigt så det lär nog dröja ett tag innan jag äter så mycket socker på en gång. (även fast det kanske bara var mellan sju och tio bitar, alltså ingen överdriven mängd). Lördagsmyset blev att jag dippa grönsaker istället. Så mycket godare och dessutom inget illamående. På torsdag blir det ny invägning då jag ska till kliniken. Hoppas på ännu mera minus.
Hur mår ni allesammans?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)